• Privat

    Fylla, sorg och fiska med mina ögonstenar..

    En kort men högintensiv vecka tog abrupt slut, med en helgdag redan idag, torsdag. Är nog en av de mest frustrerade killar på jorden just nu känns det som. Står nu mitt uppe i mitt livs mest spännande period arbetsmässigt och professionellt, men privat är det precis tvärt om. Kaos, problem, sorg och smärta. Ena dagen känns det som att jag helt har tappat tron på människan. Mångas feghet och krukaktighet är för mig så otroligt provocerande. För att inte tala om tron på kärleken! Den har jag helt förlorat!

    Är så otroligt trött på folk som inte kan stå för någonting. Detta året har jag genomgått djupare besvikelse på människor än vad jag någonsin trodde var möjligt. Upplevt flera lögner än vad jag hunnit bearbeta, och bevittnat ett större svek än jag i mina vildaste fantasier hade kunnat föreställa mig. Att livet inte är vare sig enkelt eller rättvist, har jag precis som alla ni andra där ute, erfarit och upplevt. Och det gör ont. Jäkligt ont! Men detta tar ta mig sjutton priset!

    Har ju tyvärr genomlevt två skilsmässor, med allt vad det innebär. Men inte ens dessa två sammantaget kommer i närheten av senaste tidens svek. Och som den envisa människa jag är, har det varit svårt att släppa taget om något som man insett och förstått kunnat bli något så extraordinärt och fantastisk. Men skönheten med den fria viljan, är ju att den är just det;  Frivillig och fri.

    Oavsett hur mycket man än vill försöka styra upp situationen, så måste man acceptera att människor väljer fel, agerar korkat och inte inser sitt eget bästa. Än mindre förstår sitt eget värde. Varför dras ofta kvinnor till destruktiva situationer och relationer..? Varför vill man försöka lappa ihop något gammalt, unket, trasigt och förlorat?

    Jag älskar trasiga jeans & stora sköna tröjor! Men trasiga relationer och osköna partners..? Seriöst?! Men fuck that! Nu skiter jag i det, och går ut på bryggan och fiskar med mina två ögonstenar istället. Den magiska kvällssolen över vattnet utanför mitt fönster, lockar mig med sitt förförande ljud och viskar stilla i mitt öra;

    Runar, det kommer bli bra till slut. Håll ut. Ge inte upp. Och drick dig inte full (det har varit lite för mycket av det på sistone). Sorgen kommer snart vändas till glädjedans. Och då ska även den sämsta dansare av er alla, Runar, dansa så svetten rinner tills natten förintas av soluppgångens obeskrivliga skönhet.

    Njut av Kristi himmelfärdshelgen och var rädda om varann!

    Bästa,

    Runar