Privat

4 nya ungar, mitt älskade 17:e maj och tårarna med min son.

Jag älskar 17:e maj. Tyvärr blev det vare sig Oslo eller firande på Skansen igår på grund av all denna coronahysteri.

Men det blev en magiskt vacker dag med gassande sol, häng på bryggan och massa bubbel & babbel. Som norrman känner man sig extra tacksam och stolt på sin nationaldag.

Mina mor- och farförälder fick ju uppleva kriget, så man fick deras berättelser in med modersmjölken när man växte upp, och det har skapat all denna tacksamhet och stolthet. Fick vakna upp med mina älskade ögonstenar och hann även med lite brottning och bus på morgonen. Men de hann inte ens med att svälja första frukosttuggan innan de ville inkassera sina veckopengar… Haha.

Även fast de bara är 9 och 11 år, så är det viktigt att de lär sig jobba och tjäna egna pengar, vilket de faktiskt älskar. De måste bädda sina sängar varje morgon, städa bort efter sig när de ätit, och dammsuga huset en gång vardera i veckan. Även badrum får de hålla efter, så de har blivit avsevärt bättre på att pissa rätt & rakt efter att de fick städa toaletterna! Hahaha…

Helgens stora händelse blev de fyra fågelungarna som kläcktes över Presleys altandörr. Kan inte direkt påstå att de är särskilt vackra, utan de ser just nu ut som skållade råttor där de ligger i en hög.

Men jag har fått strikta instruktioner av Piff & Puff att hålla ett öga på dom medan de är hos sin mamma denna vecka. Speciellt katter kan ta dom enligt Jackson, ”så skjut katterna om det skulle behövas!”, löd ordern. (Men det av vissa skäl så kommer jag aldrig någonsin skjuta en katt igen…).

Ikväll är det semifinal i Eurovisionsfestivalen, vilket jag normalt sätt inte bryr mig nämnvärt om (Har alltid varit en rock ’n roll kille), men Norges bidrag ligger mig väldigt varmt om hjärtat då det handlar om utanförskap och mobbning.

Artisten Tix, har en otroligt stark historia och bakgrund som mobbad med Tourettes, OCD och tics under sin barndom, och var nära att ta sitt liv för ett par år sedan.

Barnen och jag såg en väldigt personlig intervju med honom på norsk TV, (https://www.youtube.com/watch?v=JpPq95W3bO4&t=22s ), och plötsligt under intervjun, så tittade Presley och jag på varann med tårar i våra ögon.

Ett otroligt starkt ögonblick, och han kröp sen upp i min armkrok i soffan medan vi fortsatte lyssna på hans sång, ”Tusen tårer/Jeg vil ikke leve”, medan tårarna rann på oss båda…Ett fantastisk ögonblick att få uppleva som pappa!

Var inte rädd för att visa känslor för era barn. Det stärker bara era band och ökar samhörigheten mellan er! Det är ett av så många välsignelser med att vara en familj. Så ikväll hejar vi självklart på TIX och Norge, men håller såklart tummarna för Tusse också!